Alkoholsuget kommer i förklädnad

I början av min nykterhet gjorde min hjärna inga ansträngningar att dölja vad den verkligen ville ha. Alkohol. Den fullkomligt skrek efter alkohol och den gjorde det rakt ut utan krusiduller. Ge. Mig. Alkohol.

Efter ett tag, kanske tre till fyra månader utan alkohol, slutade min hjärna att tigga om alkohol på ett så uppenbart vis, utan började maskera alkoholsuget. Rastlöshet, irritation, godissug, ångest, koncentrationssvårigheter. Jag borde ha lärt mig, men blir lurad gång på gång. Listig, falsk och stark – sådan är alkoholen för mig.

När jag vaknade i tisdags morse var det som att någon dragit ur kontakten. Jag var helt dränerad på energi, allt kändes svart och meningslöst. Att läsa långa rapporter om kulturpolitik gick dåligt för att uttrycka det milt. Men trots att jag saknade energi kröp rastlösheten i mig. Onsdagen fortsatte precis likadant. Då dessutom med ett våldsamt begär efter godis. Och torsdagen. Alltså idag. Inga yttre omständigheter har föranlett dessa depressionsliknande symptom. Ingenting har förändrats sedan jag gick och lade mig för att sova i måndags kväll, och då jag mådde alldeles utmärkt.

Att vara dränerad på fysisk energi samtidigt som det kryper i hela kroppen av rastlöshet är en märklig känsla. Det enda som brukar hjälpa är att gå långa promenader i skogen. Så det var vad jag gjorde idag. Jag åkte till ett av mina absoluta favoritställen och traskade runt i skogen ett par timmar, och plötsligt slog det mig. Det här handlar ju om alkoholsug. Trots att jag inte tänkt en enda tanke på alkohol, så handlar det ändå om alkohol. Men min hjärna har skickligt maskerat det till något annat. Det är inte första gången jag blir lurad.

Så fort jag insåg vad det handlade om blev jag mycket lugnare. Det är bara lite dödsryckningar i ett gammalt beteende. Sannolikt blev jag mer påverkad av resan till Italien än vad jag trodde. (Läs om den i mitt förra inlägg). Men precis som i sagornas värld, där trollen spricker i solljus, så avklingar alkoholsuget när jag sliter av masken på det. Jag är inte längre kemiskt beroende. Det var länge sedan. Alkoholsuget som drabbar mig idag är bara ekon från det förflutna. Det dör snart ut om jag låter bli att ropa tillbaka.