Man kan dricka sig både snygg och smart

Man kan dricka sig både snygg och smart. Och framför allt modig. Tyvärr är det ju en helt subjektiv upplevelse. Men så här på alla hjärtans dag tänker jag förstås på alla de tillfällen då jag tyckte att jag bättrade på mig själv genom att hälla i mig alkohol. Både i sociala sammanhang och på dejter.

För många år sedan, när jag läste till beteendevetare, så gjorde vi för skojs skull ett av de personlighetstester som vi skulle lära oss om. Ett personlighetstest som visade huruvida jag var introvert eller extrovert. Jag fick resultatet extrovert, men det skavde ändå lite i mig. Jag ljög nämligen när jag svarade på vissa frågor. Jag svarade så som jag ville vara, inte sådan som jag var. Jag ville vara extrovert och inbjudande. Inte någon trist introvert typ.

Nu ska man ju inte förlita sig allt för mycket på den här typen av tester, men nu, många år senare, så ser jag klart och tydligt att jag försökte skapa en person som jag trodde andra människor ville ha. En glad och öppen typ. Tanken slog mig aldrig att jag kanske kunde duga som jag är. Introvert. Och inte särskilt trist för det.

När man är ung ska man hänga på krogen. Alltså hängde jag på krogen. En miljö som jag egentligen fann enormt ångestframkallande. Det gick dock att åtgärda med alkohol. Framåt 30 byttes krogen mot middagar och fester i hemmiljö och det tyckte jag var trevligt om det var små sällskap. Annars fick jag samma ångest som på krogen. Att tacka nej föresvävade mig inte. Klart man ska vara social och umgås med folk.

Men att ständigt plocka på mig en mask och hälla i mig alkohol för att vistas i miljöer jag egentligen inte ville vara i skapade ännu mer ångest. Jag blev, när jag drack, en person jag inte ville vara. Kaxig, flamsig och påstridig. Det skapade en enorm konflikt i mitt verkliga, nyktra jag.

Alkohol kan vara en fantastisk isbrytare i sociala sammanhang, men jag som inte längre kan använda alkohol har lärt mig att tacka nej till sådant jag egentligen inte vill. Jag gjorde dock ett undantag i lördags. Jag gick på båtmässan i Göteborg. Inte för att jag väldigt gärna ville, utan för att någon som betyder mycket för mig ville att jag skulle följa med.

Jag har alltid haft svårt för stora folksamlingar, även det har jag i många fall åtgärdat med alkohol. Jag har till exempel inte varit på någon konsert sedan jag 11 år gammal såg Bröderna Herreys…
Det är något i mig som kraschar när jag trängs med många människor. Jag får panik helt enkelt. Hur som helst – vi var på mässan strax efter att den öppnat och det fortfarande var luftigt i gångarna. Framåt lunch blev det riktigt, riktigt trångt och jag kände den där välbekanta känslan komma. Svårt att andas, alla intryck blir till ett enda blurr i huvudet. Jag måste bara ut.

Nu mera kan jag säga det. Jag måste ut! Nu mera accepterar jag att jag är som jag är istället för att hälla i mig alkohol för att kunna vara den jag tror att andra vill att jag ska vara, eller göra allt det där jag egentligen inte vill eller vågar. Jag mår mycket bättre av att jag ser samma människa i spegeln varje gång jag tittar. Att jag bara säger och gör sådant som jag kan stå för.

Att acceptera mig själv som jag är, är det absolut bästa jag har gjort för mig själv. När jag slutade försöka vara som jag trodde att andra människor ville att jag skulle vara, så försvann en stor del av den ångest jag burit på i hela mitt vuxna liv. Jag är jag med massa fel och brister, men också med många goda sidor. Och alla människor omkring mig är också bara människor med liknande rädslor och brister som jag har. Och givetvis goda sidor. Det var inte ni som fick mig att vilja stöpa om mig själv. Det var jag själv. Det satt i mitt eget huvud.

Men nu vet jag. Jag duger precis som jag är. Det gör du också.