Idag dricker jag min sista flaska vin

25 oktober 2012 Idag dricker jag min sista flaska vin. Det är den fjärde sista flaskan vin den här veckan.

3/11 2012 Har haft bilen på service idag, och bytt däck.  Åt frukost på Lumber och Karle under tiden. Ganska trevligt. Både stället och att äta frukost. Jag minns inte när jag åt frukost senast. Hatar mitt jobb idag också. Jobbat sent, sedan aptråkig kväll framför tv:n. Skulle kunna hugga handen av mig för två glas vin. Eller två flaskor.

5/11 2012 Ville inte gå upp i morse. Kunde inte somna igår. Fullmånejävel. Sugen på vin så att jag kan gråta. Vill inte göra något. Var tvungen att sätta mig i bilen och bara köra runt helt planlöst. Har bestämt mig tre gånger för att dricka, inte dricka, dricka, inte dricka. Just nu är jag på inte dricka. Ska sova nu. Klockan är halv tolv. Jag är trött men inte sömnig. Önskar att jag kunde få sova.

6/11 2012 Kom hem från jobbet kl 22. Känner suget hela tiden nu. Inte hysteriskt som andra dagar utan det har mer gått över till ett jämnt molande. Som värk. Det gör mig väldigt trött. Äter massa godis. Det hjälper inte. Saknar något. Jag vet inte vad. Önskar jag kunde få ordning på min hjärna. Kan inte samla tankarna. Jag vill bara rada upp alla mina älsklingar. Gin, rött vin, vitt vin. Till och med öl skulle gå bra.

20/11 2012 Värsta dagen jag varit med om. Har knappt kunnat jobba. Tankarna går inte ihop. Kan inte koncentrera mig. Det kryper i hela kroppen och jag vill bara skrika. Om det är så här att leva nykter så är det ju ingen mening. Det här går inte.

Det du just läst är utdrag ur min dagbok från 2012, veckorna efter att jag hade sökt hjälp och väntade på utredning. Jag ville så gärna sluta dricka, men jag mådde så dåligt när jag inte drack. Jag gick på AA-möten och träffade människor som satt där och hade varit nyktra i åratal och såg ut att må bra, men jag kunde knappt tro det. Håll ut, sa de. Det är värst de första tre månaderna. Tre månader! Jag som inte ens kunde vara nykter i fem dagar. Deras prat om att det kommer att bli bättre hade i mina öron samma trovärdighet som om de hade sagt att det bodde troll på månen.

Men jag ville så gärna ha vad de hade. Ett lugnt, normalt nyktert liv. Så jag fortsatte gå på möten i alla fall, trots att jag inte klarade av att sluta dricka. Jag sökte professionell hjälp, jag gjorde allt för att bränna broarna bakom mig. Jag ville inte dricka längre. Och ändå ville jag.

Jag misströstade, jag föll, jag kravlade mig upp igen, föll igen, upp igen. Jag slutade aldrig hoppas. Kanske pratade de sanning?

Idag är jag oerhört tacksam att jag vågade lita på vad de sa. För det blev bättre. Sakta, sakta.

Hur hjälper man någon som står precis i början av ett nyktert liv? Det finns så klart inget universalsvar på det, men det som hjälpte mig var att de som stod mig närmast aldrig slutade tro på mig. Trots att jag ibland gjorde tvärt emot vad jag själv sa.

Men när jag sa att jag druckit min sista flaska vin, så menade jag verkligen det. Det var ingen lögn. Jag menade vartenda ord och det fanns inget jag ville mer i världen än att det skulle bli den sista flaskan. Ändå blev det en till och en till och en till. Ända tills jag, med hjälp av andra som gått före mig, vågade lita på att det kommer att bli bättre.

Att ge upp alkoholen, när man är alkoholberoende, är som att kasta sig ut från ett stup. Någon har sagt att jag har vingar, men själv har jag aldrig sett dem. Någon har sagt att mina vingar kommer att bära mig. Visst, jag kanske till en början kommer att snabbt falla mot marken, men vingarna kommer att lyfta mig precis innan jag krossas. Bara jag vågar lita på att de finns där.

Idag flyger jag. Idag är jag fri. Det önskar jag dig också, oavsett vad det är som skrämmer dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *