Jag inser att det låter helt sinnessjukt

Jag fick här om kvällen möjlighet att hålla ett föredrag om vad sjukdomen alkoholberoende innebär. Både som barn till en alkoholberoende pappa och sedan själv alkoholberoende. Och när jag stod där och berättade om hur jag sakta flyttade fram mina egna gränser och hur jag ignorerade alla varningssignaler så slog det mig hur vansinnigt det låter. Galet. Sinnessjukt.

Jag har ju pratat om det förut, men inte inför en grupp människor som inte själva har den här sjukdomen. Det torde vara näst intill omöjligt för någon som inte själv är drabbad att förstå. Hur ska man någonsin kunna förstå att en människa dricker trots svåra konsekvenser? Trots att både kropp och psyke går sönder. Relationer, jobb och vänner försvinner men vi dricker ändå. För alkoholen har för oss blivit vad syre är för andra – livsnödvändigt. Det är åtminstone vad vi tror. Det är vår verklighet.

Hur förklarar man det? När jag drack som värst upplevde jag inte att jag valde alkoholen före mina barn. Jag var helt enkelt tvungen att dricka för att överhuvudtaget kunna leva. Gå till jobbet, laga mat, städa. Tanken på att få öppna en flaska vin på kvällen när jag kom hem var det enda som fick mig att gå upp på morgonen. Det fanns inget val för mig. Det var min verklighet under flera år.

Utan alkohol kunde jag inte konfrontera alla svårigheter i livet, trodde jag. Jag var livrädd för känslor. Jag vågade inte ens betala månadens räkningar utan att ha druckit en halv flaska vin före.

Skammen i allt detta fick mig att dricka ännu mer. Det är fult att vara alkis. Det är fult att inte ha kontroll över sig själv.

Efter mitt föredrag fanns det möjlighet för åhörarna att ställa frågor. En av åhörarna undrade om jag var ledsen över de år som jag förlorat till alkoholberoendet. Jag kunde ärligt svara nej på den frågan. Jag har accepterat att det är så här mitt liv ser ut, det var den här vägen jag var tvungen att gå. Men jag vill använda mina dyrköpta erfarenheter till något bra. Jag vill öka kunskaperna om sjukdomen alkoholberoende så att andra människor som befinner sig i riskzonen inte behöver göra samma misstag som jag.

Det är med kunskap vi kan rädda människor, inte med förbud och moralpredikningar. Genom att få bort skammen kring sjukdomen vågar fler söka hjälp, och genom kunskap om sjukdomen kanske fler, som befinner sig i riskzonen, är försiktigare med alkohol.

Jag är glad att jag fick hjälp att ta mig ur min skruvade verklighet innan jag förlorade allt. Jag är tacksam för varje morgon jag vaknar nykter. Det är verkligen ingen självklarhet.

Ha en fin Valborgshelg!