Vid fara – öppna detta brev!

Jag vill verkligen inte vara den där trista typen som pratar om tråkigheter när allt är så bra. Men när jag såg dig idag – så där lycklig, stolt och stark – så tänkte jag det kanske är just en sådan här dag jag ska skriva det här brevet till dig. När du mår så bra, när det känns som en omöjlighet att någonsin trilla dit igen. Men du vet lika väl som jag att det kommer sämre dagar. Det gör det alltid. Och om det skulle komma en riktigt dålig dag, så att du känner att det är lika bra att skita i allt och kanske till och med ta det där första glaset, då vill jag att du öppnar det här brevet och läser det. Så – från mitt friska jag till mitt sjuka jag i händelse av fara:

Kära (sjuka) Jeanette!

Jag vet att det inte är någon idé att moralpredika i det här läget. Jag vet inte vad som har hänt, men jag vet att du känner dig så pass rädd eller ledsen eller arg att du vill göra något drastiskt. Vad som helst för att slippa de där känslorna som stormar inom dig. Du vill inte känna. Du vill bedöva dig. Du vill göra något destruktivt.

Innan du gör det vill jag ställa några frågor.

Kommer du ihåg hur det känns att vakna upp bakfull? Det är ju ett bra tag sedan nu, men en sådan känsla glömmer man inte. Kommer du ihåg? Huvudvärken är inget mot känslan av att bröstkorgen är ett stort svart hål. Det finns inga inre organ kvar. Bara ångest. En ångest så svår att bära att det enda du kan tänka på är att avsluta allt. Det enda som lindrar den där ångesten är mer alkohol, och sedan fortsätter det om och om igen…

Kommer du ihåg hur det känns att ständigt jaga tid och möjligheter att dricka alkohol? Att aldrig kunna njuta av stunden utan bara tänka på nästa glas. Och nästa och nästa. Du vet knappt om du jagar eller är jagad. Livet springer förbi dig medan du gömmer dig i en vrå och berusad drömmer om hur livet kunde vara. Kommer du ihåg hur det var? Det vet jag att du gör. Och jag vet att du hatade det. Om du tar det där första glaset är risken överhängande att du måste ut och jaga igen. Och medan du gör det passerar livet utan att du är med.

Kommer du ihåg hur det känns att vara helt utom kontroll? Att inte veta på morgonen hur dagen ska sluta. Att uppleva att du går till ställen dit du egentligen inte vill gå, säger saker du inte vill säga, gör saker du inte vill göra. Kommer du ihåg den känslan av panik som uppstår när det är som att det bor någon annan i ditt huvud? Någon som inte vill dig väl. Om du tar det första glaset är risken överhängande att det där fanskapet flyttar in igen.

Jag vet att du inte vill återuppleva de där sakerna. Och det behöver du inte. Bara du låter bli att ta det första glaset. För du vet att ett glas är för mycket och tusen är inte nog. Jag är säker på att vad som än har hänt så kommer du att fixa det. Du har fixat så många saker tidigare i ditt liv, så det finns ingen orsak att tro att du inte fixar det här. Allt är möjligt! Du har ju själv gjort det du trodde var omöjligt! Du kommer att fixa det här också. Bara du kommer ihåg vad som verkligen betyder något – att inte, oavsett vad som händer, ta det första glaset.

Bästa hälsningar

(Den tillfrisknande) Jeanette

P.S Jag tycker du gör ett skitbra jobb. Jag börjar faktiskt gilla dig.

2 reaktion på “Vid fara – öppna detta brev!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *